1000DF00402 utg. 8
4/48
Alaris® PK sprutpump
TCI-översikt
För anestesimedel är effektstället (biofasen) inte plasman
4
utan hjärnan, där det inte går att mäta koncentrationer direkt. Fram till tidigt
1990-tal var man av den uppfattningen att jämvikten mellan blod och hjärna var så gott som ögonblicklig. Därför hade alla tidiga TCI-
system plasman som mål. För många läkemedel beskrevs förhållandet mellan plasmakoncentration och klinisk effekt vanligtvis i termen
Cp50 eller Cp95 (de koncentrationer som är nödvändiga om man ska kunna få fram en specificerad klinisk effekt hos 50 respektive 95 %
av patienterna). För exempel, se Auseums o.a.
5
Under 1990-talet förstod man mer och mer att det efter en förändring i plasmakoncentrationen råder en tidsfördröjning mellan
koncentrationerna i plasman och på effektstället. Den kliniska effekten förändras parallellt med koncentrationen på effektstället.
Därigenom kan den hastighet med vilken läkemedlet transporteras till och från bindningsstället karakteriseras av tidsförloppet
hos läkemedlets effekt
6,7
. Detta innebär att effekten kan förflyttas till koncentrationer, vilket ger ett kvantitativt tillvägagångssätt.
Koncentrationen på bindningsstället kallas “koncentrationen på effektstället” och dess motsvarande kompartment
8
(se figur 3) kallas
“effektstället kompartment”. Eftersom den faktiska läkemedelsmängd som kommer in i hjärnan är mycket liten, kan effektstället
kompartment betraktas som volymlöst. Hastighetskonstanten k
1e
kan ignoreras och hastighetskonstanten k
eo
kan användas om man
vill beskriva jämviktshastigheten mellan plasman och effektstället kompartment.
Kunskap om k
eo
för olika verkningsmedel har gjort det möjligt att rikta in sig mot effektstället. Med inriktning på effektstället
beräknar TCI-systemet först den plasmakoncentrationsprofil som är nödvändig för att man ska uppnå effektställets mål så snabbt som
möjligt. Därefter beräknas de infusionshastigheter som är nödvändiga för att man ska uppnå plasmakoncentrationsprofilen (figur 3).
Effektställets koncentration kontra plasmakoncentration ger en högre induktionsdos, vilket följs av en paus i infusionen, så att plasman
kan bringas i jämvikt med koncentrationen på effektstället.
V2
perifert
kompartment
V1
centralt
kompartment
V3
perifert
kompartment
cl2
k
21
k
12
cl3
k
13
k
31
k
10
k
eo
Effektkompartment
Figur 3: Schematisk återgivning av förhållandet koncentration/effekt.
TCI-pumpar kan ge optimal anestesikontroll, om de tre beståndsdelar som beskrivs ovan har avbildats och beskrivits korrekt. För
det första måste den modell som kontrollerar pumpen fungera korrekt. (De modeller som används i Alaris® PK sprutpump har
utvärderats noggrant och godkänts.) För det andra måste den farmakokinetiska parameter som ställts in för ett visst läkemedel, som
används av datormodellen, motsvara patientens farmakokinetik (kom ihåg att de modeller som beskrivs i litteraturen bygger på
populationsdata och gäller en genomsnittlig patient – de tar inte hänsyn till variationer i olika patienters farmakokinetik). För det
tredje måste användaren väl förstå farmakodynamiken hos det tillförda läkemedlet för att kunna välja den plasmakoncentration eller
den koncentration på effektstället som krävs för önskad effekt (de flesta anestesimedel varierar kraftigt i farmakodynamiken hos olika
patienter, vilket innebär att användaren måste jämföra kunskapen om farmakodynamiska uppgifter om den allmänna populationen
genom att observera den enskilde patienten noggrant, och se hur känslig en person är mot läkemedlet ifråga och vid behov låta
titreringen verka).
Obs: Specifika modellparametrar finns i avsnittetTCI-översikt och direkt på pumpen via informationsknappen vid val av läkemedel.
Användaren bör läsa ordinationen för respektive läkemedel för att kontrollera att TCI-läge är godkänt i landet ifråga.
Litteraturhänvisningar :
1. Danhof M: Does variability explain (all) variability in drug effects ?, Topics in pharmaceutical science. Redigerad av Breimer DD, Crommelin DJA, Midha KK. Noordwijk,
Amsterdam Med. Press BV, 1989, sid 573-586
2. Kruger-Theimer E: Continuous intravenous infusion and multicompartment accumulation. Eur J Pharmacol 1968; 4: 317-324
3. Schwilden H: A general method for calculating the dosage scheme in linear pharmacokinetics. Eur J Clin Pharmacol 1981; 20: 379-86
4. Shafer SL: Towards optimal intravenous dosing strategies. Seminars in Anesthesia 1993; 12: 222-234
5. Ausems ME, Hug CC, Jr., Stanski DR, Burm AG: Plasma concentrations of alfentanil required to supplement nitrous oxide anesthesia for general surgery. Anesthesiology 1986;
65: 362-73
6. Schnider TW, Minto CF, Stanski DR: The effect compartment concept in pharmacodynamic modelling. Anaesthetic Pharmacology Review 1994; 2: 204-213
7. Shafer SL: Principles of pharmacokinetics and pharmacodynamics., Principles and practice of anesthesiology. Andra utgåvan. Redigerad av Longnecker DE, Tinker JH, Morgan
GE. New York, Mosby-Year Book, 1998, sid 1159- 1210
8. Shafer SL, Gregg KM: Algorithms to rapidly achieve and maintain stable drug concentrations at the site of drug effect with a computer-controlled infusion pump. J
Pharmacokinet Biopharm 1992; 20: 147-69
TCI, försiktighetsåtgärder
När du startar infusionen för första gången är farmakokinetik/farmakodynamikmodellerna i Alaris® PK sprutpump nollställda. Därför går
all aktuell farmakokinetisk/farmakodynamisk modellinformation förlorad om du stänger av pumpen under operationen, oavsett orsak.
Här kan en överinfusion inträffa om du stänger av och sätter på pumpen och startar infusionen på nytt samtidigt som patienten får en
avsevärd återstående läkemedelsdos. Därför bör du inte starta om pumpen i TCI-läge.