Reparation av felparat DNA (MMR) är en bevarad molekylär
mekanism som arbetar för att korrigera de felaktiga basparningar
som spontant inträffar vid DNA-replikering. Metoder som baseras
på en polymeraskedjereaktion (PCR) har visat att MMR-fel ofta
leder till mikrosatellitinstabilitet (MSI), ett tillstånd där korta
tandemupprepningar av nukleotider infogas i DNA:t. När antalet
upprepningar är lika med eller högre än 30% av undersökta
mikrosatellitloci kan MSI vidare karakteriseras som MSI-High
(MSI-H). Defekter i MMR-maskineriet har tillskrivits mutationer i
MMR-proteinerna, oftast MLH1, PMS2, MSH2 och MSH6.
MLH1- och PMS2-proteinerna fungerar normalt tillsammans
i ett heterodimert komplex, liksom MSH2- och MSH6-
proteinerna. När MMR fungerar normalt binds MSH6-/MSH2-
heterodimer till felparat DNA. Denna bindning framkallar en
konformationsändring som gör att MLH1-/PMS2-heterodimern
kan binda det DNA-bundna MSH6-/MSH2-komplexet, vilket
resulterar i excisionsreparation av det berörda DNA:t.
Mutationer eller brister i dessa proteiner leder till frekvent MSI
och somatisk mutation på grund av replikeringsfel. MMR-
immunhistokemi (IHC) kan visa sig vara användbart för att
identifiera MMR-gener som sannolikt innehåller germinala eller
somatiska förändringar.
Traditionellt har behandlingen för cancerpatienter dikterats av
den specifika cancerformen. Framväxande immunbehandlingar,
särskilt sådana som ändrar cellvägar som rör proteiner för
programmerad celldöd 1 (PD-1) eller liganden för programmerad
celldöd 1 (PD-L1) förändrar dock klinikers behandlingsstrategier.
PD-1 är en hämmande receptor som uttrycks på T-celler efter
T-cellsaktivering och som upprätthålls vid kronisk stimulering,
till exempel kronisk infektion eller cancer. PD-L1-uttryck har
observerats i immunceller och maligna celler, och ett avvikande
uttryck av PD-L1 på tumörceller (TC) har rapporterats hindra
anti-tumörimmunitet, vilket leder till immunavvikelse. Därför är
det lockande att avbryta PD-L1/PD-1-vägen för att återuppliva
tumörspecifik T-cellsimmunitet.
MMR-proteiner (MLH1, PMS2, MSH2 och MSH6) uttrycks allmänt
i spridningen av normala och maligna celler. Många vanliga
cancerformer har defekt MMR (dMMR) och uppvisar MSI. Flera
studier har visat att defekt MMR sammanfaller med ett högre
uttryck av PD-1- eller PD-L1-proteiner. Därmed kan MMR-
proteiner vara användbara som prediktiva biomarkörer för PD-1-
inriktad behandling. Specifikt kan avsaknad av uttryck för ett eller
flera MMR-proteiner förutsäga en ökad sannolikhet för att svara
på sådan behandling. PD-1-hämmare kan vara främjande vid
många vanliga cancertyper med hög frekvens av defekt MMR
och/eller MSI-H oavsett cancerns ursprungsvävnad. Därför
kommer patienter där PD-1-inriktad behandling övervägs att
gynnas av en behandlingsvägledande diagnostisk analys för att
identifiera patientpopulationen med defekt MMR.
Endometriellt karcinom (EC) är en av de vanligaste gynekologiska
maligniteterna.
12
Det konstateras ofta ha många genetiska
förändringar, inklusive MSI.
12
Det har också föreslagits att
MSI EC kan ha ökat uttryck av PD-L1-protein i jämförelse
med mikrosatellitstabil (MSS) EC.
16
Behandlingen av EC
beror på sjukdomens grad, histologi och stadium,
17
men en
utvärdering av EC-tumörernas MMR-status underlättar för att
ställa prognos och vägleda behandlingen
12
. Därför kommer
patienter där PD-1-inriktad behandling övervägs att gynnas av
en behandlingsvägledande diagnostisk analys för att identifiera
MMR-statusen.
Avsaknad av uttryck av något av de väsentliga MMR-proteinerna,
inklusive MLH1, PMS2, MSH2 eller MSH6, orsakar defekt MMR.
Förekomst av färgning för alla fyra MMR-proteinmarkörer i
tumören indikerar att fallet är kvalificerat för VENTANA MMR IHC-
status. Avsaknad av färgning i någon av MMR-proteinmarkörerna
för VENTANA MMR RxDx Panel anger att ett fall inte är kvalificerat
för VENTANA MMR IHC-status.
Inledning
VENTANA MMR RxDx Panel för endometriellt karcinom 1